LILLSKUTAN FRÅN BJÖRNEN
Idag beslöt jag mig för att gå upp på Lillskutan, och eftersom jag tycker att det är halvkul att vandra i serpentinerna ovanför Fjällgården så bestämde jag mig för att utgå från Björnen.
Första biten är sådär. Visst, det är fina leder, men dom känns så extremt preparerade. Som en E4 för vandrare, men när man väl har tagit sig förbi toppen av Sadelexpressen så blir det genast bättre.
På kalfjället bjuds man på fina vyer och mäktiga berg. Sista biten upp till toppen är hyfsat brant och nära toppen möts man av en vacker liten sjö. Här blev det lite bistrare väder och toppen av Åreskutan låg täckt i dimma.
LUNCHPAUS Väl uppe på toppen så tog jag en kaffe och en god smörgås. Snabbt på med skaljackan så man inte börjar frysa. Utsikten var magnifik och snart tittade solen fram igen.
RENAR På flera ställen finns rester av snö där renar flockas. Jag vet inte vad det beror på att dom ställer sig där. Kanske för att kyla ner sig?
På baksidan av Lillskutan så var det kargt och vackert med en storslagen natur. Jag gillar denna sida klart bättre, då det känns lite vildare och mindre exploaterat av liftar osv.
Sista biten genom gran- och björkskog är inget märkvärdigt. Totalt fick jag ihop 13 km och 640 höjdmeter tur och retur från Sadeln i Björnen.
